41-åriga Leyla växte upp i ett hem utan böcker. Men tack vare högläsningen i mellanstadiet fick hon upp ögonen för läsandets kraft – och som mamma har hon alltid prioriterat läsningen för sina barn.

– Mina föräldrar läste inte själva, och jag har inget minne av att någon läste på dagis eller så. Det var ju först i skolan som någon läste för mig, förklarar Leyla med en lite sorgsen blick.

Hemma hos Leyla står det nu böcker i varenda hylla, men så har det inte alltid varit. När hon var riktigt ung hade hon inte en enda läsupplevelse fram tills att en förtrollande högläsare klev fram och förändrade allt.

– Vi hade en lärare i mellanstadiet som var den första som läste för mig, med högläsning i klassrummet. Det var en ganska stökig klass men just under den här lässtunden var till och med de stökigaste eleverna i klassen lugna. Vi släckte ner och läraren hade ett levande ljus där framme vid katedern, berättar hon med ögon som glittrar av nostalgi. 

Boken som fick henne att fastna? ”Godnatt Mister Tom” av den brittiska författaren Michelle Magorian, som utgavs på svenska första gången 1983.

– Den handlar om ett gäng barn i ett drabbat område i England som ska få skickas ifrån sina familjer för att komma ut på landsbyggden till ett lugnt samhälle där de blir omplacerade hos främlingar. Och den handlar då om pojken som hamnar hos en ensam gammal grinig gubbe, Mister Tom. Deras relation utvecklas under bokens gång och de får en fin kärlek till varandra, säger hon och ler. 

Läsningen som mellanstadieelev har till och med påverkat hennes föräldraskap i vuxen ålder.

– Jag insåg hur viktigt och mysigt det var att ha de här lässtunderna, så när jag själv blev förälder prenumererade vi på någonting som hette Godboken. Då fick man hem två böcker i brevlådan varje månad, från att mina barn var sex månader till att de började i skolan, säger hon. 

Den unga tjejen som växte upp med läsningen väldigt frånvarande, fram till det där magiska ögonblicket i mellanstadiet, har blivit till en 41-årig mamma som propsat på att hennes barn ska läsa.

– Ja, vi läste mycket när mina barn var yngre. Min dotter var väldigt intresserad av läsning, sen fick hon en lillebror som inte tyckte om att sitta still lika länge. Men en period så delade de rum så då fick han ju lyssna på böckerna vi läste, bland annat Godnatt Mister Tom och en bok som hette Sandräven, svarar hon och pratar sedan vidare om sina barns läsvanor. 

– När jag läste Godnatt Mister Tom för mina barn var nog min lilla son för liten för att förstå vad jag läste, men min dotter förstod och vi stannade upp mycket när det var svåra ord. Den är ju skriven lite på ett gammalt språk, sen är den ju väldigt sorglig och hjärtskärande ibland så att då stannade vi upp och diskuterade känslor och upplevelser.

Men trots att Leyla läser mycket för sina barn så är det ett faktum att läsningen går ner bland ungdomar – framför allt ju äldre de blir. I artikeln ”Läsningen minskar draktiskt ju äldre eleverna blir” (Vi Lärare, 2023-06-13) hänvisar de till rapporten ”Ett läsvänligt hem” som förklarar att det sker det en drastisk minskning i barns läsande när de kommer in i de äldre tonåren. Studien visar att 71% av 10-åringarna läser ofta medan endast 15% av 18-åringar läser ofta. Leyla har en bestämd teori om anledningarna bakom detta.

– Jag tror att en stor del i det är skärmanvändningen bland unga. Det har inte varit ett problem på samma sätt i tidigare generationer. Jag tänker att man skulle behöva läsa mer för sina barn redan från ung ålder. Visst, man läser en del i skolan men det är inte tillräckligt. Man skulle behöva läsa mycket, mycket mer. Det ger en så mycket fördelar att läsa, säger hon bestämt. 

    Leyla började alltså läsa mycket som ung tack vare högläsningen i mellanstadiet samt lånekortet på biblioteket. Hon brukade låna samma böcker om och om igen och favoriterna var Anne Franks dagbok, Råttan i pizzan och en bok om pottpuri. En väldigt spretig trio. Hon berättar sedan att den bästa boken hon läst på senare år är Ljuset vi inte ser, men att den boken var nästan blev problematisk. Den var nämligen så pass bra att den höjt kraven på alla efterföljande böcker hon tar sig an till skyhöga nivåer.

– Det här är ett jättestort problem. Efter att jag läste Ljuset vi inte ser så har jag lite svårt för att acceptera dåliga slut i en bok, säger hon.

Hon, som växte upp i ett hem utan böcker, har nu blivit något av en litterär expert som kan uttala sig om vad som är centralt i ett litterärt verk.

– Ett slut kan ju förstöra allt. Alla de där 300-400 sidorna man har läst… ett slut kan ju verkligen sabba hela läsupplevelsen, avslutar hon.

Melissa