Grillska Gymnasiet har fått en ny ekonomiklass – och det är ett vågat gäng som inte tvekar inför att kasta sig ut i det okända.

Redan under den tredje veckan prövades elevernas höjdrädsla, på en höghöjdsbana i Älta.

– Jag är jäkligt stolt över mig själv, säger Otto Lindhé Nilsson till Grillskabladet om att han tog sig an den 16 meter höga banan.

Det ekar ut över trädtopparna när en uppspelt tonåring nästan ropar ut sitt svar till Grillskabladets utsände:

– Det är bara att våga. Köra på! Skita i känslorna. Bara köra!

Orden kommer från Liam Nordensvärd, som precis står i färd att påbörja sin klättring ut i höghöjdsbanan under den ”teambuilding”-aktivitet som EKEKI25 genomförde under måndagseftermiddagen.

När han får frågan om vilken utmaning i hans liv som hittills varit den största utmaningen i hans unga liv:

– Jag skulle säga den här… att balansera… sexton meter upp. Det är jävligt skrajigt, säger Liam Nordensvärd till Grillska Gymnasiet Kungsholmens Instagramkonto.

Men Nordensvärd överlevde eftermiddagen i Älta, precis som alla hans nervösa men modiga klasskamrater.

En av dessa var Otto Lindhé Nilsson, som hade med sig en rejäl respekt för höjder:

– Det här som jag gjorde precis… det trodde jag inte att jag skulle göra. Min största rädsla är ju höjder och jag tog mig an den höga klätterbanan istället för den låga. Så jag är jäkligt stolt över mig själv, säger Otto Lindhé Nilsson till Grillskabladets utsända i skogspartiet i Nacka.

Vad tror du att du på sikt får ut av att testa dina gränser på det här sättet?

– Ehm… hjärtattack någon dag, kanske, säger han och skrattar, men blir snabbt allvarlig igen:

– Bättre självkänsla. Jag känner mig modig när jag gör såna här grejer, berättar han öppenhjärtligt.

Nere på marken stod nye engelsk- och historieläraren Hugo Ahlander och tittade upp mot eleverna på sextonmeterhöjden:

– Jag är ganska tacksam att jag tog den andra banan, säger Ahlander som själv tog sig runt den lite lägre fyrametersbanan.

En som kunde koppla aktiviteterna i skogen till det kommande skolarbetet på gymnasiet var Elvis Kull, som tyckte att man inför en höghöjdsbana fick mentalt förbereda sig som inför en tuff skoluppgift:

– Det beror på lite vad det är. Men om det till exempel är en presentation, så får man ju öva innan… och inte stå och säga ”äääh” och ”åååh”, säger han och utvecklar om varför det kändes givande att bege sig ut på de luriga höghöjdsutmaningarna:

– Man sätter ofta så mycket press på sig själv. För att man vill få bra betyg och vidareutbilda sig och så, säger Kull om den anspänning som ofta inte bara infinner sig på hög höjd – utan även i skolmiljön.

Läraren Erik Löfgren, som fick uppdraget att ”säkra” alla 16-meters-elevers selar, var mycket nöjd med gruppens insats i Älta-skogen.

– Det är kanske vår modigaste grupp någonsin, summerar han.

Hur kommer det sig att du valt att skicka upp de på 16 meters höjd?

– Jag tror att det är teambuildande att man får se varandra i andra miljöer och kanske när man är som mest nervös. Någon har valt att hoppa ner tidigt, och då har alla varit väldigt respektfulla mot varandra.

Snart är alla elever igenom banan och då är det din tur?

– Ja, snart ska jag upp och då hoppas jag att inte så många är kvar och ser när jag vänder… för vända… lär jag kunna göra, säger han och tittar oroligt mot sina nya mentorselever som balanserar på slaka linor – sexton meter upp i luften.

Framtiden får utvisa vad detta höjdmässiga kraftprov resulterar i när eleverna ska försöka nå nya höjder i sitt kunskapsinhämtande under tre år på Grillska Gymnasiet Kungsholmen.